måndag 8 mars 2010

Brödskrinet...

...fanns kvar och blev äntligen mitt.

I Kil, där mina föräldrar bor, finns en antikaffär där hela huset, som är från 1930-talet, är inrett som butik. Det är så himla mysigt där, men lite dyrt. Jag har trånat efter skrinet ett tag och blev

glatt överraskad att det fanns kvar. Då var det meningen att jag skulle ha det, tänkte jag. Eller hur? Visst är det fint, gräddvitt med pippigröna detaljer.
Helgen var bra, och solen sken i massor!
Solen ska visst fortsätta skina, jipppiiii.
Solvarma kramar
Linda

4 kommentarer:

Vita rosor och förgätmigej sa...

Det är så härligt när man får tag på något som man gått och trånat efter ett tag. Det blir lixom mer värt då! Skrinet var superfint så jag förstår dig...
Kram/ Anna

Lina ♥ C´est la vie sa...

Nej men ååååhh vad fint! En dröm ju, sånt hade jag med velat ha. Du vet vart du ska ringa om du en dag har ledsnat på det (ingen risk va) haha
Kram lina

AkH sa...

Härligt skrin! Jodå, jag går kvar på mindfulnesskursen- var där senast ikväll. Något av det bästa jag har gett mig in på! Ser fram emot varje onsdag då kursen är! Det är verkligen något för mig. Det är inte komplicerat även om det kräver träning!
Ha ett skönt veckoslut!Kram på dig!
Anna-Karin
hemochting

Hannis sa...

Klart att det var meningen att du skulle ha det *fnissar*
Det var riktigt fint!
Ser ut som Kockums, kan det vara det?

Kram Hannis