tisdag 8 september 2009

Vilken överraskning...

...en av orkideerna blommar, men när jag skulle titta till den gick blomstängeln av...den hade korvat ihop sig så jag ville hjälpa till...nu vill jag föreviga blommningen och visa denna vackra så sköra blomma.


Runt varje blomma vilar en otrolig skönhet och skörhet. Dom gör mig så glad när dom blommar och jag ska vårda denna lilla stängel som bröts av ömt.

Lampan hänger i sovrumsfönster och gardinen som syns är en Day Mikkelsen duk, lavendellila med silvertrådar längst med sidorna, som jag djärvt klippte isär och sydde om till gardiner. Nu går jag i broderitankar...funderar på att brodera en kudde med allmoge mönster, på broderamera finns många fina kuddar.
Veckan kunde ha börjat bättre för lilla Alfred, idag ramlade han och slog upp hakan rejält...
För att få honom att äta fick jag skära smörgåsarna i små, små bitar och med sugrör i glaset drack han mer än gärna upp sin mjölk.
Nu hoppas jag att veckans andra dagar går i lyckans fotspår!
...Kramar Linda...

3 kommentarer:

bikim sa...

dear Linda,
hope everything is better now. I also love orchids, but i'm not so lucky on growing them! yours is beautiful. love the lamp. Have a good night,
Rosa

Lilla huset på prärien sa...

Hej Linda!

Det är inte lätt med de små liven. De klättrar och trillar och har sig, det verkar som om det aldrig tar slut. Jag fick upp all gegga i huset till slut men redan nästa dag var det någonting annat... mjölkspillning verkar vara en klassiker här hos oss :) Och dammsuga... ja, det måste jag göra varje dag!

Ha en skön vecka!

Kram Jenny

Vit poesi sa...

Jepp, jag har fem barn själv. Finns alltid något att plocka upp, torka upp, något barn som behöver tröst osv. Ibland så känns det som det aldrig tar slut.
Fin blogg du har! Kram Malin